Din jävla horunge

Jag känner mig så jävla smutsig. Överkörd. Och nu kräver upprättelse. Jag har absolut ingen lust att folk går och tror att jag är någon fjuttad jävla nittonåring i Weekdayjeans och second hand-väst. Hellre dör jag. Det har nämligen cirkulerat diverse rykten om mig, vem jag är osv, och även om det aldrig var min avsikt från början att verka svår och hemlig, verkar det ha yttrat sig på det viset.

Igår natt hamnade jag på en efterfest hos några ruskigt osköna Vasastantyper, med människor från alla hörn. Vid fönstret, med handrullade cigg såklart, satt då denna äckliga fjunis och berättade glatt om sitt bloggande på Godnattpuss.

Jag ska inte gå in på några detaljer, men lillkillen lämnade festen kort därpå. Med eller utan min hjälp.

Jag må vara den mest skarpsynta jävla människan i den här stan, men den här bloggen är knappast en prioritet. Däremot, när någon som ser ut som Idol-Danny med ett förmätet leende försöker baxa mitt namn, så ska han inte tro att han kommer lindrigt undan.

Om du läser det här, vilket du säkert gör din jävla fitta, så ska du ha jävligt klart för dig att jag aldrig glömmer.

Är vi klara på det?